För ganska länge sedan genomförde vi en studie där vi
undersökte vårdgivarnas möjlighet att bedöma behov av och potential för
rehabilitering hos patienter med nack/ryggbesvär. Vi kunde konstatera att varken
behandlande läkare, sjukgymnast eller ansvarig handläggare vid försäkringskassan
på ett säkert sätt kunde bedöma varken behov eller potential när man jämförde
med utfallet 6 månader senare. Vi fann även att det i princip inte fanns någon
samstämmighet mellan professionernas bedömning.
Den säkraste bedömningen av potential för förbättring gjordes av patienten själv. Det vill säga att om du frågar en patient om denne tror att återgång i arbete är möjlig och patienten svarar nej så är det med hög sannolikhet så att patienten aldrig kommer tillbaka och vise versa.
Betyder detta då att vårdgivare, FK handläggare inte kan göra korrekta medicinska, funktionella bedömningar. Nej naturligtvis inte utan det troliga är, som vi också kan visa i studien, att det handlar om patientens tro på sin förmåga att hantera sina besvär. Det vi inte kunde undersöka i studien var faktorn patientens motivation/vilja att avsluta sin sjukskrivning och återgå i arbete vilket också troligen är av stor betydelse i detta sammanhang. Om ca ett halvår gör vi inom PIA-projektet en liknande studie på patienter med vanlig psykisk ohälsa för att se om detta också gäller för dessa. Det nuvarande kunskapsläget rörande vad som predicerar sjukskrivning och återgång i arbete i denna grupp indikerar att det skulle kunna vara likartat.
Betyder detta då att vårdgivare, FK handläggare inte kan göra korrekta medicinska, funktionella bedömningar. Nej naturligtvis inte utan det troliga är, som vi också kan visa i studien, att det handlar om patientens tro på sin förmåga att hantera sina besvär. Det vi inte kunde undersöka i studien var faktorn patientens motivation/vilja att avsluta sin sjukskrivning och återgå i arbete vilket också troligen är av stor betydelse i detta sammanhang. Om ca ett halvår gör vi inom PIA-projektet en liknande studie på patienter med vanlig psykisk ohälsa för att se om detta också gäller för dessa. Det nuvarande kunskapsläget rörande vad som predicerar sjukskrivning och återgång i arbete i denna grupp indikerar att det skulle kunna vara likartat.
Studien visar på två
viktiga saker som är gällande även idag nämligen:
- När bedömningar av arbetsförmåga görs måste vetenskapligt kvalitetssäkrade och strukturerade metoder användas. Det räcker inte med samtal och subjektiva bedömningar.
- Om patienten i fråga uttrycker negativa förväntningar om sin möjlighet att avsluta sjukskrivning och återgå i arbete så är det detta man i första hand måste ”behandla”. Om inte detta görs så är det hög risk att patienten aldrig kommer tillbaka till ett normalt liv.
Du hittar hela artikeln här
